Något jag trodde var en dröm

Kanske så är jag lite sent men enligt mig så har denna berättelse, dess ord måsta sova och få återhämta sig för att jag nu ska kunna sitta här och skriva till er om den dag som jag aldrig glömmer och som jag väntat på sedan jag såg min allra käraste syster bära sin balklänning med en prins vid armen. 
Jag pratar om min alldeles egna student. 
 
  

Tidigt på morgonen vakna jag och det kändes inte alls pirrigt eller som en speciell dag
Det var inte först efter 1 timme när fransarna var på som hjärnan började hänga med i farten. Jag hade som liten stått och hängt blommor om halsen på mina syskon som jag knappt nåde upp till halsen på och jag hade sett min allra käraste syster vara en prinsessa vid slottet med bal klänning som hade fast sydda diamanter på
Men den där dagen kändes så långt bort att jag aldrig trodde den skulle inträffa för mig.
Jag ska inte kasta skit och jag ska inte bre smör men gymnasiet var har varit svårt för mig och hade jag vetat hur det skulle sett ut hade mitt val nog sett annorlunda ut då jag idag vet mer om mig själv och vilken person jag är 
Men jag är stolt över det jag åstadkommit det måste jag trotsa jantelagen för att säga
Jag klarade det där jäkla körkortet fast man inte trodde det 
jag fick gym licensen fast jag kanske inte var den mest gym vana eller vältränade i klassen 
och jag överlevde 3 år med studier som kan ta mig vidare i livet och mot min nästa dröm

 

Allt det där tror jag slog mig i skallen och fick mig att förstå när jag var omringad av vänner där vi hade champangne frukost, skratta och levde de sista timmarna av denna del i livet.
Jag måste säga att jag tycker de avslut som vi hade på skolan var riktigt bra och jag skratta i högan skyn.
När jag blev uppropad som den enda som klarat av gym licensen i denna årskurs så gick det uppför mig ännu lite mer 

 


Men jag förstod nog inte det på riktigt för en vi sprang ner för trapporna att jag verkligen klarat det.
Musiken försvann och även min syn, just de där sekunderna då vi sprang ut kan jag inte hur mycket jag än försöker minnas, det är som en chock lucka som försvunnit ur minnet 
Det som sedan händer på filmen i hjärnan är hur jag kramas och hur konstigt det känns att nu är det mina syskon som lägger blommor på mig inte jag som står på tå längre och försöker nå och drömma mig bort, det är mig det händer för 
Allt som sedan händer är något som jag tänker behålla som mitt eget minne, något som jag kanske berättar i framtiden. Men jag är lycklig att vi sedan åkte till drömkåken bara vi i familjen, att jag gick på den där festen med mina vänner och att jag hade en LCHF inspirerat fest bjudning i mitt vackra hem på Åland
Men framför allt är jag lycklig att jag klara det

  
 
 


  
 
 

Mina idoler 
 
 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: