Jag fattar vinken


Idag efter en hel dag av praktik så får jag ett brev på brevlådan. Där det är en förfrågan om jag vill vara med i ett lopp, borde jag ta det som en vink? Kanske det, så jag sticker ut och springer. Jag blir lite ledsen av kämpa utan att få något i gengäld. Jag blir värken mer vältränad eller snabbare. Idag lyckas jag med ett 6-7 km långt pass men förstås långsamt. Jag börjar känna lite oro, det är 2 månader kvar till loppet jag anmält mig till. Jag hör knappt fågelsången så högt dunkar mitt hjärta och jag blir ännu tröttare. Men alltid är något bättre än inget, kanske det blir bättre i morgon? Hoppas så i alla fall!
Jag går ner till mina busungar nere i stallet. Sigge han springer in i boxen, jag vill mysa och gosa men de är mest intresserade av maten. Vad hade du väntat dig? ser det ut som de säger med sina blickar. Men jag hänger kvar i deras manar som en liten spindel och kramas även om jag inte får någon kram tillbaka. Så kan en Onsdag vara i mars. Men det är inte alla onsdagar i mars som jag kan göra allt detta och lite till med sol i ryggen och fågel sång runt huvudet och hjärtat.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: