Lands identitet

 
Jag har alltid vågat stå för att jag är svensk rak in i hjärtat och ut. Jag har inte lärt mig finska, inte tagit finskt medborgarskap och inte har jag sett mig själv som ålänning eller finsk heller. Nej, jag svarar automatiskt att jag är från Oxelösund. Men just idag av alla dagar kunde jag inte känt mig mer åländsk eller finsk. Håret var precis sådär som man inte vill att det ska vara och jackan den har jag glömt hemma i finland. Jag kliver in i skolan med en munktröja, en mössa(för att döjla vad som händer på huvudet egentligen) och en ryggsäck, som bevis på att jag städigt är på resande fot.På rasten så vill några nya klasskompisar att jag ska lära dem enkla uttryck på finska. Jag drar sådär självsäkert några meningar, men om mina vänner hemma skulle hört mitt uttal så skulle de nog antagligen skratta åt mig. På lektionen ska vi sedan göra en improvisation om utvecklingsteorin behaviorism. Jag får då anta rollen som en flicka vid namnet Paivi som är invandrare från finland. Jag antar en finlands svensk dialekt och smyger in några av de få orden jag kan på finska. Lärarna skrattar och vi lyckas verkligen få den här finska invandraren paivi att komma till liv. Efter att jag klivit ur rollen som Paivi så kliver jag in i rollen som mig själv och kliver på en buss till Åland. Så här sitter jag på en färja någon stans på Ålands hav, en svensk med åländska inslag.
Glad valborg eller som ålänningarna säger glada vappen!
 
 
 
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: